Maciej Zaremba och kvällens moderator Alexandra Pascalidou. Foto: Niklas Arevik
Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman ser nästan lite chockad ut. ”Är det här verkligen lärare?” förefaller han tänka när publiken bokstavligen kastar sig in i debatten på gårdagens ”hearing” om skolan på Kulturhuset i Stockholm. Folk skriker i mun på varandra, drar i mikrofonerna, buar och applåderar om vartannat.
– Jag råkar veta att Alexandra Pascalidou ska leda ”Ring P1” på måndag, det blir rena meditationscentret jämfört med detta, avslutar Björn Wiman debatten.
Utgångspunkten var journalisten Maciej Zarembas artikelserie, men det var knappast några nya frågor som behandlades: kommunaliseringen, lönerna, fackförbundens svek och politikernas rastlösa klåfingrighet.
Och deltagarna uppe på scen lyckades med bedriften att vara osams om allt. Två lag utkristalliserade sig direkt, som applåderade varandras inlägg och hånlog åt motståndarnas.
Om debattens syfte – som konferencier Alexandra Pascalidou hävdade inledningsvis – var att åstadkomma mer av samsyn och konsensus om skolan, så floppade den rejält.
Men lika mycket som det var en dyster dag för strävan efter samsyn om skolan, så var det en stor dag för den underhållande polemiska retoriken, vilket kan förstås av axplocket nedan.
Röster ur debatten:
– Jan Björklund har en för stor backspegel och alldeles för liten framruta (Mikael Damberg).
– Men om man varken kan se framåt eller bakåt får man se upp (Hans Jansson).
– Jag blev väldigt glad när Zarembas artikelserie började, men ännu gladare när den slutade (Björn Kindenberg).
– Jag har ett jämnt humör, jag har varit förbannad i 20 år (Hans Jansson).
– Ibland vet man inte om det är elever eller läraren som ligger och krälar på golvet när man kommer in i ett klassrum (Gunilla Hammar Säfström).
– Vi behöver mindre prat om stjärnpedagoger och mer prat om stjärnsystem (Björn Kindenberg).
– Jag blev bedrövad över att läsa Zaremba hävda att svensk skolforskning är orsaken till skolans problem (Mats Ekholm).
– Det har jag aldrig hävdat, jag skrev bara att den inte har haft någon som helst betydelse eftersom den inte är relevant (Maciej Zaremba).
– Men när man förlöjligar ett barnupprop som grundar sig i att vi blivit oroliga över samtalsläget, måste man fråga sig vad vi ska ha för debattnivå. Vi kan inte bara framhålla att militärdisciplin är det enda som hjälper (Mats Ekholm).
– Jag förstår var udden om militärdisciplin är riktad. Så mycket för den debattnivån (Jan Björklund).
– Antalet MVG har ökat med 2800 procent samtidigt som kunskaperna sjunker (Maciej Zaremba).
– Vi socialdemokrater vill införa intagningsprov till lärarutbildningen, men det har regeringen ignorerat (Mikael Damberg).
– Men om vi bara har en sökande till varje plats finns det ju inga att sålla bort (Jan Björklund).
– Vi är det fackförbund som var emot kommunaliseringen. Vi strejkade och tog fajten medan det andra fackförbundet lät sig köpas (Metta Fjelkner).
– Vi var också emot kommunaliseringen, men såg i alla fall till att få någonting för den: höjda löner. Det är mer än vad ni gjorde. I framgångsrika skolsystem samarbetar man (Eva-Lis Sirén).
– Som ni inom fackförbunden gör menar du? (Alexandra Pascalidou).
– Att var tredje skola har en rektor som själv inte är behörig att undervisa där, är inget annat än en förnedring av lärarna, avslutade Maciej Zaremba. Vi har sett slavarnas och kvinnornas frigörelse. Nu är det dags för lärarnas frigörelse! (stort jubel i salen).